Blubb!

Intressant, har inte skrivit på ett tag, måendet har väl inte riktigt varit på topp kan man väl säga. Men nu är jag tillbaka! Har åkt hem till Särna igen, unde rlovet, och åker till sthlm p åonsdag. Ska på "återträff" med gamla vänner imorgon, halloween oh yeah!!

Målat naglarna och fixat outfit och allt möjligt, bilder kommer självklart. hm!

Var ute med hunden idag och klickertränade. Ska ringa Sandra och kolla med henne hur man klickar in "stopp", eftersom jag är klar med den klickerövning jag gjort hittils. Nu har jag klickat in "är du en katt?" och "tummetott" vilket har gått alldeles utmärkt! Så sjukt kul när något fungerar. Ännu roligare är det att hon börjar bli bättre och bättre på höger och vänster. Underbart! Allt är så underbart ibland, förrutom att jag är hungrig, haha, orkar inte gå till köket. Och dessutom är min mobil urladdad. och kan inte smsa ändå för mamma fyller aldrig på, segt pmeow. Hejdå! <:

Tårarna bara rinner.

Tårarna kan verkligen inte sluta rinna.
Kan inte sluta gråta.
Kan inte sluta tänka på den stunden då han bara låg där på golvet.
Den där tomma blicken i ögonen.
Eller minuterna innan då han skuttade runt i huset.
Kan inte fatta att han är borta.
Att han är borta från världen.
Någon helt annanstans.
Fan.
Han skulle ju bara dricka lite vatten.
Fuck. Varför just jag.
Varför just du.
Varför just nu.
Allt känns så tomt. vet inte vad jag ska tänka, bvad jag ska säga, vad jag ska göra, för att tröst mig själv, för att få tårarna att sluta rinna.
Inget funkar. Inget funkar inget funkar.
Jag saknar dig.
Jag älskar dig.
Kommer aldrig glömma dig.
Jag har tagit det här alldeles  för hårt, var verkligen inte redo.

Jag gav dig en sista kram, ett sista hejdå. Pussade dig på kinden och sa "hejdå. Vi syns." 
Det gör vi, en dag, vet inte vilken dag, men en dag syns vi igen. Och då kommer jag aldrig släppa dig. 

Hjärtat slutar slå..

Vila i frid Roscoe..

Du tog dina sista andetag idag. Och jag kommer aldrig glömma dem. Kommer aldrig glömma dig. Ditt hjärta slutade slå.

Vi hade varit ute och kört med hundarna. Och när vi kom hem var Roscoe lite trött så vi tänkte ta in honom en stund. Väl inne låg han och vilade. Sen skuttade han runt precis som han brukar göra. Allt var precis som vanligt. han la sig ner igen och plötsligt börja han skrika. Och skrika. Fick panik. Började gråta för han led dem där sekunderna innan han tystnade och bara låg där. Tungan hängde ut med den där tomma blicken. Hans hjärta slutade slå. Mamma blåste och masserade hans hjärta och plötsligt började det slå igen och han levde.  Roscoe levde! Lyckan som spred sig i hela kroppen är obeskrivlig. han skuttade runt igen, viftade på svansen, grät nästan av lycka. Så underbart. Han fick gå ut lite på trappan och ta frisk luft sen skutta han runt inne. Påväg till vattenskålen skrek han igen. Lika illa som tidigare. Föll ihop. En liten bit från vattenskålen. Han tog sitt sista andetag och hjärtat slutade slå. Det gick inte att få igång den här gången... 

Hela familjen samlades. Kramade om Roscoe och grät. Vi satt där i säkert en timme. Ingen ville släppa taget om honom. begravde ansiktet i hans mjuka päls. Mindes honom som den han var. Han log. Hela familjen såg det. Han log, han var lycklig. Reagerade på att han blev kall, döden hade tagit honom i sin famn. Dragit iväg honom från livet. Från levande till död.. Han hade levt klart sitt liv. Vi visste att han skulle dö såhär, överraskande, och han överraskade oss verkligen. Det gjorde han alltid, genom alla elva år gav han oss jämt nya överraskningar, hur han kunde vara så hyper jämt. Det fattar ingen. 

Han fick dö lycklig Han levde för att dra, och det var just det han fick göra intill sista andetaget. 

Kan inte släppa att han är borta. Svårt att inse. Han är lugnare nu än han någonsin varit i hela sitt liv. Att det kunde gå såhär fort. Att han bara kunde dö såhär. Försvinna: Sluta andas. Att ett hjärta kan sluta slå så snabbt.. Kan inte fatta det. Kan inte släppa det. Kan inte sluta gråta. Sluta sörja. Saknar. 

Vet onte vad jag ska göra ;_; 

Min bebis, vila i frid ;_;

Fortfarande liten.

Sitter på bussen i min ensamhet påväg hem från rättvik till särna och tänker. Det är ganska roligt hur man förändras, men jag vill fortfarande vara sådär liten och söt. Ni vet när man sprang runt med benvärmare och knästrumpor. Ja, jag är fortfarande liten men man känner hur man mer och mer växer upp och blir tvungen att ta ansvar för saker och ting. I åttan/nian då var man lite, och plötsligt går man gymnasiet och måste bli stor. Flyttat hemifrån, lagar egen mat, pluggar, satsar på framtiden, och det där med stilen, den ändras automatiskt till ett steg äldre den med. Det vill inte jag, jag vill fortsätta vara liten, jag är fortfarande liten i huvudet. Det är faktiskt sant, och jag vill fortsätta vara så.

Men det blir automatiskt, när man blir äldre, att man växer ifrån saker och ting och kan känna sig för "fjantig" och barsnlig. jag gillar att känna mig barnslig. Min perosnlighet är barnslig och så ska min stil också vara >:

Ascoolt.

Min kära älskling Nezza tipsade just om ngt som heter Ricinolja, som får håret att växa snabbare, fränt! Ska fan köpa och prova iallafall. Det roliga är att det egentligen används som laxeringsmedel... Hm, men ska få håret att växa 5cm, istället för typ 1cm per månad. Värt att testa? Yesyes! Just nu växer mitt hår bara det övre. hahahah..... cp. Och min lugg ba woosh, växer som ogräs typ.. Synd om mig haha nej men. Vet typ inte vad jag ska göra det med längre, tråkigt nog, det ska bli naturligt igen, bruntbrunt ohyeah. 

Åh smörstekta kantareller är livet. 

Nästa vecka har vi absolut inga inlämningar eller prov inplanerade, blir nog en häärlig vecka utan mycket plugg, förrutom matten som jag som vanligt har sån jävla panik med. 

Jag älskar dig 
Jag älskar dig trehundramiljader 
Gånger runt jorden 
Och sen tillbaka igen 
Och sen trehundramiljader varv till 
Fast egentligen går det inte att förklara 
För det är större än det

Gå och dö.

Aldrig ens ett förlåt har jag fått höra,
inte ett förlåtförattjagförstördedittliv.
Antagligen kommer jag inte få höra det heller,
skönt att människor bryr sig.
skönt att man känner sig så enormt älskad.
Jag säger inte att jag skulle förlåta dig om du sa det till mig,
inte på hundra år. 
Men att du inte ens säger det, det värmer som fan,
eller? 
---
Trött chey på extremt dåligt humör idag. Pet apå mig och jag biter dig, bara en varning. Jag som vaknade så glad, blä!

vad händer med människan?

Hahah usch jag stör mig på människor, vilket jag nu för tiden gör väldigt ofta. Det jag hatar mest är när något riktigt nära vän förändras och börjar bete sig helt annorlunda och bara bry sig om sig själv. Och när man väl kommenterar att dem förändrats så förnekar dem det, dem lever i en falsk värld och förnekar allting. Jag rent av avskyr sådant. När dem börjar ljuga, playa, röka/dricka, och bara var helt tvärtom, det får mig nästan att önska att man aldrig träffat personen. 

Förr lärde jag mig av egna misstag att aldrig försöka ändra på andra. Men ibland kommer man till sådana "moments" i livet då man måste ändra på någon för att kunna leva med den. Jag förändrade en person som istället börjar må dåligt över det, men jag hjälpte till att förändra till det bättre. Trots att denna person inte ser det ibland. Ibland ångrar jag mig nästan för att jag hatar att se personen sorgsen. Men tankarna skjuter jag bort och allt blir bra igen. 

Älskar dig. 

---

Sometimes I wish I could be as beautiful as you say I am.

First of all.

Jag har fallit riktigt lågt LÅGT. Jag har skaffat blogg. inte okej!
Nej okej lite okej, fast det tycker inte min älskling, lovar att hon kommer läsa ändå, bara för att få reda på hemligheter, oh yeah! Nej men ah.

Sitter hemma hos Julia, borde sova. Klockan är mycket. Saknar mig älskling. Sitter och tänker på Amber. Söta vovven. Kommer kännas för tomt att åka hem.

Allt är fortfarande en chock. Jag är inte där, jag kan inte se. Jag är blind, för jag vet inte att hon är borta. För mig finns hon fortfarande, och existerar och allt är en lögn. För mig lever hon, för mig är hon där. Springer runt med skorna, strosar runt och gnäller och hoppar på en när man kommer hem. Det är nog inte förrän det där ögonblicket när jag går innanför dörren och inte blir attackerad som jag kommer inse, Amber finns inte längre.

---
Kom låt oss gå härifrån 
Låt oss resa någonstans 
Resa långt härifrån 
Låt oss bli dom som försvann