Tårarna bara rinner.

Tårarna kan verkligen inte sluta rinna.
Kan inte sluta gråta.
Kan inte sluta tänka på den stunden då han bara låg där på golvet.
Den där tomma blicken i ögonen.
Eller minuterna innan då han skuttade runt i huset.
Kan inte fatta att han är borta.
Att han är borta från världen.
Någon helt annanstans.
Fan.
Han skulle ju bara dricka lite vatten.
Fuck. Varför just jag.
Varför just du.
Varför just nu.
Allt känns så tomt. vet inte vad jag ska tänka, bvad jag ska säga, vad jag ska göra, för att tröst mig själv, för att få tårarna att sluta rinna.
Inget funkar. Inget funkar inget funkar.
Jag saknar dig.
Jag älskar dig.
Kommer aldrig glömma dig.
Jag har tagit det här alldeles  för hårt, var verkligen inte redo.

Jag gav dig en sista kram, ett sista hejdå. Pussade dig på kinden och sa "hejdå. Vi syns." 
Det gör vi, en dag, vet inte vilken dag, men en dag syns vi igen. Och då kommer jag aldrig släppa dig.