Sitter på bussen i min ensamhet påväg hem från rättvik till särna och tänker. Det är ganska roligt hur man förändras, men jag vill fortfarande vara sådär liten och söt. Ni vet när man sprang runt med benvärmare och knästrumpor. Ja, jag är fortfarande liten men man känner hur man mer och mer växer upp och blir tvungen att ta ansvar för saker och ting. I åttan/nian då var man lite, och plötsligt går man gymnasiet och måste bli stor. Flyttat hemifrån, lagar egen mat, pluggar, satsar på framtiden, och det där med stilen, den ändras automatiskt till ett steg äldre den med. Det vill inte jag, jag vill fortsätta vara liten, jag är fortfarande liten i huvudet. Det är faktiskt sant, och jag vill fortsätta vara så.
Men det blir automatiskt, när man blir äldre, att man växer ifrån saker och ting och kan känna sig för "fjantig" och barsnlig. jag gillar att känna mig barnslig. Min perosnlighet är barnslig och så ska min stil också vara >:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar